| Bilden visar tre unga kvinnor som uppenbarligen frsöker skrämma åskådaren genom att hålla skräckens masker framför sina ansikten. Men åskådaren blir inte skrämd av detta utan istället av vad kvinnorna i sin unga lekfullhet är helt omedvetna om: Livets förutsättning och skönhetens motsats - förintelsen - här gestaltad i dödens famntag, Ett för evigt sammankedjat motsatspar symboliserat genom fångkulan på bordet. Är tapeten verkligen en tapet - eller det galler i den bur som skiljer oss från tomma intet. Är fönstret bara en tavla målad av våra föreställningar om den skenbara verkligheten? Skall golvet föreställa de tiljor där livets teater spelas upp till ridån går ner för gott? |