| Med viva la muerte - som bygger på en teckning av Pablo Picasso - har konstnären velat hylla Picassos pappa, som ju är den yttersta orsaken till detta verk. Liemannen i form av en picador - som visserligen inte dödar, men som genom sitt agerande startar den kedja av händelser som bara har ett slut - döden. Picadoren har aldrig publikens sympati. Han uppfattas som den elake, som från sin upphöjda plats på hästryggen, med plåtinklädda ben på ett brutalt och fegt sätt lurar den fullständigt oförstående tjuren att gå till attack samtidigt som han begraver sin stålskodda grova lansspets i tjurens nacke och utan risk för egen del sedan med hela sin tyngd hänger sig på denna medan tjuren genom sitt anlopp själv hjälper till att besegla sitt framtida öde. På detta stadium av tjurfäktningen har tjuren publikens odelade sympati - en sympati som under spelets gång på ett så märkligt sätt transformeras över till den modige matadoren som så småningom gör slut på den sargades lidanden genom en skicklig och välriktad omedelbart dödande stöt. |